Dagdrivare

Länge har det varit känt att vi svenskar blir sämre på matematik. Samma sak i historia, språk och resterande skolämnen. DN skriver om detta. Självklart finns det en enkel förklaring.

Om tid finns så brukar jag leta reda på några lärarstudenter. Det brukar gå snabbt att identifiera dessa ty de dricker kaffe som det vore vatten (vilket delvis är sant) och sitter lite löst och diskuterar över en bibba med papper, en kille med skägg kliar sig i örat och verkar leda dagens debatt, en tjej sitter och skruvar på sin stol för nu har hon kommit på någonting.

Ett samtal är en möjlighet att uttrycka sig och får de chansen - jag lovar - då smäller det.

Kaos, det är ett lämplig ord för det hela. Snart når surret sin topp och det blir en hederssak att alla ska försöka överrösta varandra. Men man kommer ingen stans. Varje ämne ska analyseras in i oändlighet, och det tar lång lång tid.

Lärarstudenterna på svenska universitet idag är inget annat än en klunga av gråa, trista, bekväma och förvirrade spillror av tidigare lovande ungdomar. Visst är det lite hårddraget, men låt gå.

Min uppskattning är att i en normal kull av lärarstuderande så kommer 15% bli riktigt bra lärare, de övriga har valt lärarlinjen för att de känner sig trygga i skolans miljöer och ser läraryrket som en bra fortsättning från gymnasiet. Eller så gillar de bara att diskutera.

Jag vet att jag slår in öppna dörrar. Det här är inget nytt på himlen. Men ändå så fullkomligt sant.